Lipödem är med största sannolikhet ärftligt. Etiologin okänd. Sjukdomen påverkar fettfördelningen i framför allt lår, ben och höfter där man ser att det bildas onormalt mycket underhudsfett (lipohypertrofi) genom att fettcellerna ökar i storlek. I ett senare skede kan även armarna och magen drabbas.
Utmärkande för lipödem är en svullnad (ett ödem) som ökar under dagens senare hälft, samtidigt som personen upplever en tilltagande värk och tyngdhetskänsla i benen. Framför allt är det underkroppen – från naveln och nedåt – som drabbas, men ibland är även armarna engagerade. Hand- och fotryggar är inte svullna. Dessa svullnar bara om man samtidigt har fått ett lymfödem, eller venös insufficiens, som kan inträffa vid obehandlat och långvarigt lipödem. Många med lipödem har svår smärta i den drabbade fettvävnaden.
Sjukdomen går inte över, men mycket kan göras för att förbättra tillståndet.
Lymfterapi förbättrar tillståndet och hjälper mot smärtan.
Se artikel i läkartidningen, författare: Leif Perbeck och Sue Mellgrim: Lipödem – en ofta förbisedd men behandlingsbar sjukdom
Den primära terapin är KFÖ (Kombinerad Fysikalisk Ödemterapi).
- ML (manuellt lymfdränage) lindrar ofta tryckkänsligheten och smärtan och hjälper till att forsla bort slaggprodukter i vävnaden. Lymfkärlen, som sitter inklämda mellan de förstorade fettcellerna, har svårt att utföra sitt jobb. Med manuellt lymfdränage hjälper man till så att kollektorerna i lymfsystemet kan ta emot överskottsvätskan. Med stor sannolikhet är det metaboliter (ämnen) i slaggprodukterna som orsakar inflammation i fettvävnaden, så att smärta uppstår.
- Kompressionen startas försiktigt, men trycket kan så småningom ökas när tryckkänsligheten minskar.
- Användning av Lympha Press med byxmanschett och eventuellt jackmanschett brukar inte göra ont då manschetterna utövar tryck över stora ytor på en gång och personer med lipödem oftast reagerar kraftigast på smärta när trycket är på små områden, som t.ex. nyp eller tryck på punkter på benen eller armarna.
- Förutom ML, är det viktigt med underhållsbehandling i form av egenbehandling där kompressionspump med byxmanschett och jackmanschett, lågelastiskt eller oelastiskt kompressionsmaterial i kombination med motion är den bästa terapin för lipödem. Bassängträning rekommenderas varmt.
- Ödemminskningen tar lång tid.
- Fettsugning. På senare år har fettsugning gjorts vid ett par kliniker i Sverige med goda bestående resultat. Mirakulöst försvinner, i de flesta fallen, smärtan i området som fettsugits. Det verkar som om så mycket fett som möligt måste tas bort i de lipödemdrabbade områdena, för att smärtan ska försvinna. Etnologin till detta fenomen är okänd.
Om du misstänker att du har lipödem, läs gärna om en patients resa till diagnos. Hon har upprättat en verklighetsbaserad blogg: http://www.intemittfel.se
Observera att det finns olika typer av Lipödem. Typerna och stadierna beskrivs längre ned enligt modell från dr Karen Herbst. Lipödem behöver nödvändigtvis inte progrediera. En person med lipödem behöver inte heller ha alla symptom som beskrivs i listan nedan. Läs mer på Wikipedia (engelsk text).
DIAGNOSTIK sker genom status, anamnes och palpation av fettvävnaden. Följande lista kan användas som hjälp vid diagnos:
– Drabbar i stort sett bara kvinnor.
– Ärftligt, oftast från mammans sida: mormor, mamma, syster, eller moster har liknande utseende. Men arvsanlagen kan till synes även komma från pappas sida, t.ex. farmor eller faster, utan att pappan själv har lipödem.
– Debuterar vid stor hormonell förändring (oftast pubertet, graviditet eller menopaus).
– Asymmetrisk fördelning av underhudsfettet. Det är inte ovanligt att en person har storlek 38 på överkroppen och storlek 42 på underkroppen.
– Hand- och fotryggar är smala och saknar ökad fettmassa.
– ”Snörfåra” (s.k. cuff sign) vid handleder och fotleder. En typisk cirkulär ”snörfåra” kan förkomma vid ankeln där fettcellsökningen kan börja. Likaså på armarna vid handlederna. Inte alla har cuff sign.
– Ödemet är symmetriskt höger och vänster kroppshalva (till skillnad från lymfödem).
– Allodyni på lipödemengagerad fettvävnad.
– Får lätt blåmärken (oftast utan att veta hur de uppkommer). Telangiektasier kan förekomma (oftast på benen), liksom striae alba och/eller rubra.
– Ökad svullnad och spänningskänsla senare del av dagen/kvällen.
– Lipom under lipödemvävnad som känns som hårda små riskorn eller frusna ärtor. Går lätt att palpera.
– Kall hud på drabbade områden på grund av störd mikrocirkulation.
– Lipödemet är svårt att få bort genom bantning och diet. Strikt kost ger inte det resultat som personer utan lipödem erhåller. Fettökningen på engagerat område kan bli mindre, men tar mycket lång tid.
– Vid Lipödem stadie 2-4 ser man celluliter på stuss och ben (så kallad peau d’orange).
– Fettdepåer medialt knäna.
– Blir hjälpt smärtmässigt och ödemmässigt av lättare kompression, samt av PCD-behandling (t.ex. Lymfapress)
TYPER och STADIEINDELNING
Det förekommer fem olika typer av Lipödem. Dessa bestäms enligt Dr Herbst av fettvävnadens disposition på kroppen.
TYP 1 – Sitter fettvävnaden främst på stussen
TYP 2 – Sitter på stussen och benen ner till knäna.
TYP 3 – Hela nederdelen av kroppen, från stuss förutom fötterna har en ökad mängd fettvävnad
TYP 4 – Armarna, överarmar eller hela armarna, är påverkade.
TYP 5 – Mycket sällan förekommande enl dr Herbst. Endast vaderna är påverkade.
Lipödem delas också in i tre stadier.
Enligt Dr Herbst beskriver dessa främst hur huden förändras då sjukdomen försämras.
Stadie I: första stadiet, huden är len och ser normal ut, men fettvävnaden under har förtjockats och upplevs som ”frozen peas in a bag”. Många stannar upp i detta tillstånd för resten av livet. Andra övergår till Stadie 2.
Stadie 2: Huden har ändrat karaktär och utseende och de angripna områdena har fått ett “madrassliknande mönster”. Dr Herbst kallar det för ”the mattress phenomena” det vill säga att huden upplevs som en kompakt madrass. I Sverige kallar vi det ofta “apelsinhud”, “peak d’orange” eller “bäckebölja”.
Det är ovanligt att Lipödem utvecklas till Stadie 3.
Stadie 3. De drabbade områdena får en större och mer uttalad fettmassa. Vanligt med ”överhäng”, t.ex. vid knäna, överarmar och mage och rygg. I stadie 3 försvåras ofta rörligheten alltmer på grund av den ökade fettvävnaden.
